Eller, ehum. Äh skit i det. Ville bara visa att jag lever, jag lever. Hejhopp. Nu har vi fastställt det. Great. Snälla, radera att jag skrev hejhopp, bara en impuls (och en underlig sådan). Anyway, extrem många punkter det blev helt plötsligt. Hehe. Nejmen seriöst, det är ganska irriterande kan jag hålla med om, meeen care face. Hehe. Okej. Sorry. I will try to stop. Promise!

---

Uppdate: det fanns ingen sida som hette så :( SADFACE.se!

---

Uppdate nr.2: det fanns inte heller :'( Facebook.se Hehe

Idag gjorde jag det. Bokstavligt tala.'

När allt bara är skit, ni vet när livet inte känns värt att leva. Men ändå kan man inte få ut det på något sätt, prata som sägs vara så bra är bara överskattat. Ska man sitta där och berätta precis allt för någon som, ifatt man bråkar, kan berätta det till precis alla. Nej tack. Jag kommer ihåg för, vad kan det ha varit? kanske 3 månader sedan? då kändes det verkligen som att allt var perfekt. Som att alla bitar liksom höll på att falla på plats. Allt skulle verkligen ordna sig, bli okej. Men jag tror att jag alltid visste, djup där inne att det inte var okej, det vara bara mitt huvud som lurade mitt hjärta i hopp om att få uppleva några få sekunder av fullständig lycka. Och gud, den lyckan känns bra. Men den är inte riktigt, för att vara ärligt så tror jag aldrig att den var riktig. Det finns nog ingen som kan säga, och vara hundra procent ärlig, att dom är helt och hållet lycklig med sitt liv, att om dom fick changsen skulle dom inte ändra något. Och finns det någon som kan säga så, snälla kontakta mig för jag skulle verkligen vilja veta hur fan du lyckades. Just nu känns allt sådär för mig, meningslöst. Kanske kommer det att fixa sig, kanske kommer jag att få känsla av den där fejkade lyckan, som känns så bra, igen. Förhoppningsvis. Mest troligt ja. Men är det det jag vill? Villa jag ha en fejkad känsla av lycka som varar i några månader eller vill jag ha en riktigt känsla, som inte känns lika bra men ändå är riktigt, som varar en livstid?

Det är sjukt kallt ute. Hade typ 30 minus imorse. Mysigt. Ack så skönt att bo i Miami just nu. Värme, sol.. ja allt som inte finns här. Usch för Muskus, usch för Älvsbyn, usch för Norrbotten, usch för Sverige!

Btw, 23 på matte provet, VG+(eventuellt MVG) på svenska muntliga nationella. Awesome I know!

Trots att jag älskar videon valde jag att inte låta den vara med, om ni känner ett stort behov av att se den finns alltid youtube för er också!

Anyway, tänkte visa att jag lever. Inte för att jag tror att dom (få) som läser min blogg tror det, men man kan aldrig vara för säker. Det är helg nu, till er som inte visste det. Fredag idag liksom. Det är ju ganska härligt. Dock har jag kommit på att helgen är väldigt kort jag menar, Fredag går du i skolan, Lördag är du ledig, Söndag är du ledig. Det är bara TVÅ DAGAR! Fatta, det är som typ.. ja.. TVÅ DAGAR! Man borde byta så att vi går skola under helgen och är lediga under veckan, undra hur många som skulle komma bakis på skolan en Söndag då? hehe

HAHA! Vem sa att jag inte hade bra humor?

Världens bästa serie, hands down true story! okej, delad första plats med HIMYM.

Tänkte ladda upp en bild, men fungerade det? Nä!

Ja!

Nejmen, har just klivit ur duschen och nu ska det packas ned kläder, smink och allt annat möjligt som kan behövas under kvällen, några förslag? Sen ringa Rebecca och dra iväg till byan. Eftersom jag missade 80tals måste jag ju ta igen nu, så nu jävlar people, nu kör vi!

Sjukt, jag vet. Men så är det.

Har varit mycket snack om mobbning i våran klass/skola nu på sista tiden, och eftersom det inte alltid är så lätt att uttrycka det man känner och tycker när det står massa lärare/föräldrar/barn och lyssnar så tänkte jag att jag skulle göra det här istället. Och ja, jag vet att detta är en blogg så dom som detta berör kommer mest troligt läsa dethär, mina lärare kommer mest troligt också se detta inlägg (fick veta idag att dom läser bloggar, min också?)

I alla fall, det har tydligen pågått mycket mobbning i våran klass, det är nästan alla tjejjer som blivit mobbad någon gång(enligt lärare) fast jag har aldrig utsatts för mobbning(enligt lärare). Inte för att vara respektlös eller kränkande mot någon nu, men hur fan tänkte ni nu? Har jag aldrig utsatts för mobbning? Lilla vänner, hela min skolgång har gått ut på att vara mobbad. Eller från 1-4 i alla fall. I 5,6 blev det bättre, men det var aldrig bra.

Om det är någon som vet hur det känns att vara mobbad är det jag. Och nu snackar jag inte lite "taskiga kommentarer, onda blickar, skit snack" mobbning, nu pratar jag om riktigt, skrika ord efter en, slå/sparka mobbning. Vända alla i klassen mot den mobbade mobbning. Men jag överlevde, jag blev om någon starkare av det. Men visst, inte fan tänkte jag under tiden när detta pågick att jag skulle klara mig ut ur det. Jag var tjock, inte speciell vacker och på det klassades jag som en under "emo" kategorin. Och trots detta får jag minst en gång per dag höra att jag minsann har det lätt, att jag inte vet hur det känns att vara "utsatt".

Nu till lärare, jag har en liten fråga. Hur kommer det sig att vissa mobbningsfall blir mer uppmärksammade än andra? Ingen av er kan ärligt säga att det är för att vissa är starkare än andra. För jag kan lova er, att det inte finns en enda person som är stark under en pågående mobbning.

Vad anser jag vara mobbning då? Jag är väl medveten att det står i "kursplanen" för friends osv.. att mobbning är när man t.ex diskriminerar någon eller kränker någon. Men jag tror att mobbning är olika från person till person. För mig, och nu pratar jag bara om mig, så är mobbning när man upprepar en eller flera saker som man vet skadat eller sårar en annan person medvetet. Det kan vara att man kallar någon för hora, emo, fjortis osv.. Eller att man slår någon. Kanske är det alltid Pär som får pikar om att han hår är för långt. Det anser jag också vara mobbning.

Men, något som jag inte skulle lägga under kategorin mobbning är(mina åsikter, har varken rätt eller fel) är blickar, ni vet. När man ger någon "bitchblickar". Visst, jag har gett många såna blickar med vilja. Men det kan hända att jag ger sånna utan att veta det. Det är inget jag menar, bara hur jag ser ut och beeter mig liksom.

Hur kan man lös mobbning då? Jag tror att det måste lösas av mobbaren/offret och anhängarna själva. Jag tror inte någons förälder eller lärare kan lösa det åt en. Jag tror inte heller att det alltid går att lösa med bästa resultat som går att få. Men något som stör mig någon in i helvete är när "offret" är den som får allas förtroende. För jag har varit på båda sidorna och tro mig. Det är inte alltid "offret" det är synd om. Och när man blivit utsatt för något som det har man ofta tendens att överdriva.

Men som sagt, dethär är bara mina tankar, vad jag tycker. Inget här är rätt och inget här är fel. Det är bara mina tankar. Tror inte så många ides läsa, men om ni gjorde det;

Men då kommer jag på, bloggen!

Så snabbt som tusan trycker jag på avbryt, klickar upp internet och bloggar så fingrarna blöder. Tidigare idag kom jag på värsta bra iden om vad jag skulle skriva, den försvann lika fort som den kom. Så eftersom jag inte har något att skriva om är det lika bra att inte ens försöka, med de drar jag mig mot sängen beväpnad med verktabletter och nässprej, jag ska inte inte bli förkyld! Ok?

En sista grej:

STAR WARS likamed KÄRLEK<3

---

Update: Tog bort en av bilderna, den passade inte riktigt i bloggen.