Ingen orsak att kliva upp för
Häromdagen hade jag ställt alarmet på klockan nio. Jag tänkte att även om jag inte jobbar så kan jag väl ändå vara duktigt och kliva upp. Men när alarmet ringde klockan nio på morgonen så låg jag kvar och funderade, varför ska jag gå upp NIO? Vad ska jag göra? Har jag nått jag måste gå upp och göra? Och jag kom fram till följande svar:
Jag har absolut ingen orsak till att kliva upp på morgnarna.
Nu det kallar jag att ha ett liv. Eller. Så. Inte.
Egentligen ids jag inte blogga
Klockan är fem i tolv på en fredag, vad har jag gjort idag?
Sprungit, sett film, sett mer film och käkat. Extremt kul liv skulle jag nog inte kalla det. Fast middagen var god iaf.
Ska gå och lägga mig, få man det? Gå och lägga sig tolv på en fredag, under sommarlovet, trots att man inte har en enda tid att passa.. Jo det tycker jag man får.
Egentligen har jag en tid att passa imorgon, men tvivlar på att jag kommer komma i tid.
inlägg med mobilen, jao!
har ju en ny mobil, så självklart måste jag ju kolla om det funkar att skriva blogg på den, och jag har ingen aning om hur man mobilbloggar på riktig så det får bli såhär. Anyway, solen skiner ute och det är svin varmt! Så varför i hela helvete sitter ni inne och läser bloggar? Gå ut nu! Seriöst, suta läs! Ut ut ut, nu nu nu!
Till er som än löser, jag är också inne, heh. Men bara för stunden
oneshot
[f]Bara för att jag älskar låten run med Snow Patrol så tycker jag ni kan lyssna på
den när nu läser detta. [/f]
Sex månader sedan.
"Jag älskar dig Vera Sofia Lindkvist, det vet du va?"
Vera såg in i ögonen på pojken som hon älskade av hela sitt hjärta,
och log av orden som just lämnat han underbara läppar.
"Jag vet det. Jag älskar dig också Adam Karl Ericsson. Det vet du va?"
"Det vet jag."
Minnet av Adam stack in som tusen knivar i Veras hjärta. Som att det var
någon som bara stack in fler och fler, sen vred dom fram och tillbaka.
Det var nog ingen som visste att man kunde få hjärnblödning så ung,
18 år hade han varit, och det var nog ingen som, visste att man
kunde dö av hjärnblödning så ung, 18 ynka år.
Tårar rullade längst hennes kinder, det var längesedan hon slutat med smink,
det bara kletades ut över kinderna. Så hon fann ingen ide med att gå upp
20 minuter tidigare varje morgon för att kleta på något som ändå sen skulle
kletas ut. Inte för att hon kände för att gå upp på morgonen över huvudtaget.
Om det bara var någon som kunnat berätta för henne att hennes pojkvän
skulle avlida av en hjärnblödning en vecka efter deras tre års dag.
Hennes vänner, hennes familj, alla hade försökt. Men det fanns ingen som kom fram till
henne. Ingen av dom var ju Adam. Flera kilon hade hon tappat, det
syntes. Men det blir ju så när man bara äter vid tvång. Om man bara
ligger i sängen, helt utan livslust. Innan Adams död hade hon varit den där
tjejen som alltid är glad. Hon som alla tjejer vill vara och som alla killar
vill vara tillsammans med. Men nu, nu var det som att någon annan.
någon helt annan människa tagit över hennes kropp.
Det fanns ingen lycka i hennes ögon, ingen glädje. Bara tomhet.
Så var det, i sex långa månader.
Veras bror var inne i hennes rum, han såg på sin lillasyster där
hon låg i sängen. Och han mindes den förra Vera, den glada Vera.
Han undrade om hon någonsin skulle komma tillbaka. Och djupt nere
i han hjärna låt en tanke som han skämdes så otroligt mycket över.
Men som han samtidigt undrade om det inte vore bättre.
Om det inte vore bättre att Vera fick vara med Adam, istället för
att ligga här och plågas. Lika snabbt som tanken kommit fram satte
han tillbaka den. Det kanske inte var han syster som låg där nu, men
en gång i tiden hade det varit det, och han var bestämd på att få
henne tillbaka. Innan han lämnade rummet gick han sakta fram till sin
lillasyster, pussade henne mjuk i pannan och viskade i henne öra.
"Jag älskar dig syster och jag vet att du kommer ta dig igenom detta,
du är ju min klippa som ska skydda mig från vinden."
En ensam tår letade sig fram i han ögonvrå. På vägen ur hennes rum
stannade han vid radion som stod på skrivbordet och slog på den.
Musik kan hon ju ändå få höra.
Vera låg där, och tänkte inte på något annat än Adam mörka hår
och havsblåa ögon när Snow Patrol - run satte igång att spela.
[k]Light up, light up
As if you have a choice
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear[/k]
För första gången på mycket länge letade sig ett leende fram på Hennes
läppar, och tyst för sig själv viskade hon fram.
[f]Adam[/f]
Snow patrol - run
Sex månader sedan.
"Jag älskar dig Vera Sofia Lindkvist, det vet du va?"
Vera såg in i ögonen på pojken som hon älskade av hela sitt hjärta,
och log av orden som just lämnat han underbara läppar.
"Jag vet det. Jag älskar dig också Adam Karl Ericsson. Det vet du va?"
"Det vet jag."
'
Minnet av Adam stack in som tusen knivar i Veras hjärta. Som att det var
någon som bara stack in fler och fler, sen vred dom fram och tillbaka.
Det var nog ingen som visste att man kunde få hjärnblödning så ung,
18 år hade han varit, och det var nog ingen som, visste att man
kunde dö av hjärnblödning så ung, 18 ynka år.
Tårar rullade längst hennes kinder, det var längesedan hon slutat med smink,
det bara kletades ut över kinderna. Så hon fann ingen ide med att gå upp
20 minuter tidigare varje morgon för att kleta på något som ändå sen skulle
kletas ut. Inte för att hon kände för att gå upp på morgonen över huvudtaget.
Om det bara var någon som kunnat berätta för henne att hennes pojkvän
skulle avlida av en hjärnblödning en vecka efter deras tre års dag.
Hennes vänner, hennes familj, alla hade försökt. Men det fanns ingen som kom fram till
henne. Ingen av dom var ju Adam. Flera kilon hade hon tappat, det
syntes. Men det blir ju så när man bara äter vid tvång. Om man bara
ligger i sängen, helt utan livslust. Innan Adams död hade hon varit den där
tjejen som alltid är glad. Hon som alla tjejer vill vara och som alla killar
vill vara tillsammans med. Men nu, nu var det som att någon annan.
någon helt annan människa tagit över hennes kropp.
Det fanns ingen lycka i hennes ögon, ingen glädje. Bara tomhet.
Så var det, i sex långa månader.
Veras bror var inne i hennes rum, han såg på sin lillasyster där
hon låg i sängen. Och han mindes den förra Vera, den glada Vera.
Han undrade om hon någonsin skulle komma tillbaka. Och djupt nere
i han hjärna låt en tanke som han skämdes så otroligt mycket över.
Men som han samtidigt undrade om det inte vore bättre.
Om det inte vore bättre att Vera fick vara med Adam, istället för
att ligga här och plågas. Lika snabbt som tanken kommit fram satte
han tillbaka den. Det kanske inte var han syster som låg där nu, men
en gång i tiden hade det varit det, och han var bestämd på att få
henne tillbaka. Innan han lämnade rummet gick han sakta fram till sin
lillasyster, pussade henne mjuk i pannan och viskade i henne öra.
"Jag älskar dig syster och jag vet att du kommer ta dig igenom detta,
du är ju min klippa som ska skydda mig från vinden."
En ensam tår letade sig fram i han ögonvrå. På vägen ur hennes rum
stannade han vid radion som stod på skrivbordet och slog på den.
Musik kan hon ju ändå få höra.
Vera låg där, och tänkte inte på något annat än Adam mörka hår
och havsblåa ögon när Snow Patrol - run satte igång att spela.
Light up, light up
As if you have a choice
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear
'
För första gången på mycket länge letade sig ett leende fram på Hennes
läppar, och tyst för sig själv viskade hon fram.
Adam
senaste nytt
Sommarlovet har börjat.
Jag har jobbat i tre veckor på dagiset i V-träsk.
Nu har sommarlovet börjat på riktigt.
Jag har varit på Boden Alive för första gången, ni vet när man fyller år eller dagen före jul, och man bygger
upp förväntningarna jättemycket, sen när man sitter där halv åtta på kvällen så är det lik förbannat ett par sockar i paketet. Så var det ungefär, Boden Alive var då sockarna i detta senarium.
Jag har köpt en ny mobil, nokia E71 min nya bäbis!
3OH!3 har släppt ett nytt album, streets of gold heter det och I love it, inte lika bra som can't trust me, men är något bättre än den låten?
Det var inte allt på långa vägar, midsommar, examen och psg har ju också hänt, säkert massor mer. Men jag ska ut och övningsköra. Glömde jag säga att jag börjat med det? hehe
