"Vad gör du nu när du tagit studenten då? Pluggar du? Jobbar du? Var ser du dig om 10år? Vad vill du jobba med i framtiden?" Frågor, frågor, sen lite mer jävla frågor! 

"Nä, alltså just nu gör jag inget, vet inte riktig om jag vill plugga eller jobba.." Svara man lite halv lost sådär utan nån riktig livslust i ögonen. Sen får man de där blicken, den som säger jaha, ojdå, du som är 19år, du borde ju ha en stadig 20årig plan och borde vara förlovad med killen du vill ha som far till dina barn. 

Ah okej, det kanske inte var ett så jävla bra eller igeomtänkt svar, men vad förväntar du dig. Här står jag halv 11 en tisdag på Konsum i 3dagas otvättat hår, smutsiga jeans och pappas gamla psg t-shirt från 2003. Ser jag verkligen ut som en tjej med en plan? Ingen korg tog jag så nu tvingas jag balansera en cola, nån billig filsort och några omogna bananer, som jag egentligen bara plocka på mig för att se lite nyttig ut, ser jag verkligen ut som en person som har läger under kontroll och planerat ut hela sin framtid?

 

Jag får väl vara glad om jag inte fortfarande bor kvar i Älvsbyn om 10år och jobbar kvar på samma ställe som jag fick mitt första seriösa sommarjobb på. Så nej, jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, och nej jag har inga planer på att förlova mig med nästa fordonskille som bjuder på en drink i baren, däremot så tror jag att jag har planer att göra nå nästa helg, men vad vet jag, kanske jag är i USA och käkar middag med presidenten då(om det inte nu var då han skulle vara i Sverige, äh vi kan ta middagen i Stockholm ist, petnoga är jag inte)

 

Fett svårt att skriva på mobilen, telefonen vill slå ihop och ändra varje ord. För jag använder ord som ädle, oas och ests sååå mycket! 

 

Har som ingen riktigt poäng mer än att mitt liv suger och jag har ingen aning om vad jag ska göra när jag blir stor. Men frisk är jag iaf! :D

Har funderat mycket över vad jag ska göra med mitt liv nu när jag gått ut gymnasiet med halvtaskiga betyg och blir arbetslös nästa vecka. Vilket yrke passa egentligen mig? Jag har absolut inga talanger, jag är inget geni och är väl inte så att jag precis bländar någon med mitt utseende. Men rolig är jag(enligt mig själv iaf) så kanske stå upp komiker? Fast det känns som en ganska liten yrkesgrupp och svår att ta sig in i, sen att jag kanske inte är så rolig som jag själv tycker kan ju också vara ett smärre problem. Men författare då? Jag har bra fantasi, älskar att sitta vid datorn och slipper kliva upp halv 6 varje morgon för att åka till ett trångt och dåligt belyst kontor i utkanten av nån tråkig stad mitt i Sverige. Fast hur stor chans är det egentligen att människor vill läsa om när jag hokkar samtliga medlemar i One Direction, för det är just det 90% av min fanatsi går till. 

 

Nä, jag vill ha ett jobb där man behöver göra så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt. Om arbetsdagarna börjar efter lunch och sluta före middag är jag inte den som klagar. Skulle jobbet sedan leda till en dejt med Harry Styles så skulle det ju vara helt ok det med. Kanske man skulle ta och bli känd. Sjunga kan jag inte, min dans är värre än en stupfull ankas och mina ritkunskaper består av sträckgubbar som ingen ser vad det är. Så vad tusan ska jag bli känd för då? 

 

Detta kommer sluta med att jag flyttar in i en etta på storgatan och fortsätter springvikariera inom vården och tillslut gifter mig med nån halvtaskigt kille och får tre kids som alla ska börja på samma bokstav för "det är ju faktiskt lite fränt". Där har ni min framtid. STAY IN SCHOOL KIDS. Annars händer detta!