Ja!

Nejmen, har just klivit ur duschen och nu ska det packas ned kläder, smink och allt annat möjligt som kan behövas under kvällen, några förslag? Sen ringa Rebecca och dra iväg till byan. Eftersom jag missade 80tals måste jag ju ta igen nu, så nu jävlar people, nu kör vi!

Sjukt, jag vet. Men så är det.

Har varit mycket snack om mobbning i våran klass/skola nu på sista tiden, och eftersom det inte alltid är så lätt att uttrycka det man känner och tycker när det står massa lärare/föräldrar/barn och lyssnar så tänkte jag att jag skulle göra det här istället. Och ja, jag vet att detta är en blogg så dom som detta berör kommer mest troligt läsa dethär, mina lärare kommer mest troligt också se detta inlägg (fick veta idag att dom läser bloggar, min också?)

I alla fall, det har tydligen pågått mycket mobbning i våran klass, det är nästan alla tjejjer som blivit mobbad någon gång(enligt lärare) fast jag har aldrig utsatts för mobbning(enligt lärare). Inte för att vara respektlös eller kränkande mot någon nu, men hur fan tänkte ni nu? Har jag aldrig utsatts för mobbning? Lilla vänner, hela min skolgång har gått ut på att vara mobbad. Eller från 1-4 i alla fall. I 5,6 blev det bättre, men det var aldrig bra.

Om det är någon som vet hur det känns att vara mobbad är det jag. Och nu snackar jag inte lite "taskiga kommentarer, onda blickar, skit snack" mobbning, nu pratar jag om riktigt, skrika ord efter en, slå/sparka mobbning. Vända alla i klassen mot den mobbade mobbning. Men jag överlevde, jag blev om någon starkare av det. Men visst, inte fan tänkte jag under tiden när detta pågick att jag skulle klara mig ut ur det. Jag var tjock, inte speciell vacker och på det klassades jag som en under "emo" kategorin. Och trots detta får jag minst en gång per dag höra att jag minsann har det lätt, att jag inte vet hur det känns att vara "utsatt".

Nu till lärare, jag har en liten fråga. Hur kommer det sig att vissa mobbningsfall blir mer uppmärksammade än andra? Ingen av er kan ärligt säga att det är för att vissa är starkare än andra. För jag kan lova er, att det inte finns en enda person som är stark under en pågående mobbning.

Vad anser jag vara mobbning då? Jag är väl medveten att det står i "kursplanen" för friends osv.. att mobbning är när man t.ex diskriminerar någon eller kränker någon. Men jag tror att mobbning är olika från person till person. För mig, och nu pratar jag bara om mig, så är mobbning när man upprepar en eller flera saker som man vet skadat eller sårar en annan person medvetet. Det kan vara att man kallar någon för hora, emo, fjortis osv.. Eller att man slår någon. Kanske är det alltid Pär som får pikar om att han hår är för långt. Det anser jag också vara mobbning.

Men, något som jag inte skulle lägga under kategorin mobbning är(mina åsikter, har varken rätt eller fel) är blickar, ni vet. När man ger någon "bitchblickar". Visst, jag har gett många såna blickar med vilja. Men det kan hända att jag ger sånna utan att veta det. Det är inget jag menar, bara hur jag ser ut och beeter mig liksom.

Hur kan man lös mobbning då? Jag tror att det måste lösas av mobbaren/offret och anhängarna själva. Jag tror inte någons förälder eller lärare kan lösa det åt en. Jag tror inte heller att det alltid går att lösa med bästa resultat som går att få. Men något som stör mig någon in i helvete är när "offret" är den som får allas förtroende. För jag har varit på båda sidorna och tro mig. Det är inte alltid "offret" det är synd om. Och när man blivit utsatt för något som det har man ofta tendens att överdriva.

Men som sagt, dethär är bara mina tankar, vad jag tycker. Inget här är rätt och inget här är fel. Det är bara mina tankar. Tror inte så många ides läsa, men om ni gjorde det;

Men då kommer jag på, bloggen!

Så snabbt som tusan trycker jag på avbryt, klickar upp internet och bloggar så fingrarna blöder. Tidigare idag kom jag på värsta bra iden om vad jag skulle skriva, den försvann lika fort som den kom. Så eftersom jag inte har något att skriva om är det lika bra att inte ens försöka, med de drar jag mig mot sängen beväpnad med verktabletter och nässprej, jag ska inte inte bli förkyld! Ok?

En sista grej:

STAR WARS likamed KÄRLEK<3

---

Update: Tog bort en av bilderna, den passade inte riktigt i bloggen.

Jag gjorde det misstaget, tog en prommis till Bex. När jag skulle gå hem var klockan ett, det var kallt, mörkt och jag hade så mycket kläder på mig så det lät som att nån gick bakom mig.. Scary!

Men det värsta var ändå våran gård, jagmenar okej om nån random galning hoppar på mig på vägen, men liksom om det skulle vara nån på våran gård måste han ju ha väntat där, typ vetat vem man är och allt. Usch.

Det är fastställt, jag har inget liv.

Liksom, jag har inte haft byxor på mig på två dagar.

Inte lämnat huset på tre.

Och imorse funderade jag ärligt på att skita i att duscha för att det var långt att gå från sägen till duschen.

Killen: Jag kan lätt utnyttja er.

Jag: Ursäkta?

Killen: Ja, jag skulle kunna kn*ll* er två dagar sen *ord som jag helst inte skriver i bloggen*

Jag: Eh, URSÄKTA?!'

Killen: Jag säger inte att jag ska, men jag skulle kunna om jag ville.

Jag: Nej det skulle du inte!

Killen: Jå, och sen ska jag ringa till era killar och berätta vilka horor ni är.

Jag: Kom M vi går!

Visst man säger inte så till folk och blablabla, men hallå! Han sa att han skulle ringa till min pojkvän och säga att jag var en hora, Jag visste inte ens att jag hade kille. TACK SOM FAN! Vadå förstöra mitt förhållande innan det hann börja. Killar suger.