Min mamma heter Lena Nilsson och är 51(?)år gammal, min mamma är verkligen världens snällaste. Jag vet, alla skriver ju så om sin mamma. Men grejen är att hon verkligen är världens snällaste, även om hon inte var min mor skulle jag tycka de. Hon skulle verkligen ge mig månen och det gick. Och även om vi bråkar ibland, även om jag säger saker jag ångrar och trots att hon kan vara gode jobbig ibland så älskar jag henne mest i hela världen!

Min pappa heter Staffan Nilsson och är 55(?)år gammal. Han jobbar som mattläggare och är verkligen den typiska norrbottningen. Han går omkring i snickarbyxor och flanellskorta 24/7 och har bredare dialekt än atlanten. Min pappa är precis som jag, envis, inpulssiv, och börjar med nya saker innan dom gamla är klara. Jag ser upp till min pappa, han är den sorts människa som jag vill bli. Han visar helst inte sina känslor, men när han visar dom missar man inget. Han är rättvis, även om jag tycker han är dum så förstår jag att det är nödvändigt dör mig att få lära mig att man inte kan få allt. Jag älskar min pappa mest han är nog lite av min idol.