Tycker vi ska prata lite om ett ämne som jag tycker alla ska ta upp i sin blogg, mitt år! Okej, alltså inte just mitt hår, men sitt eget hår, eller ja, om ni alla andra så gärna vill skriva om mitt hår så ska jag väl inte stoppa dom. Men lite konstig skulle det nog vara. 

 

Låt mig förklara varför jag skriver om mitt hår, grejen är den att jag känner att jag måste förklara det lite, nästan försvara det lite, eftersom 90% av tiden ser det ut som en gammal golvmopp jag lagt på huvudet. Men då måste jag ju börja med att berätta att det faktiskt inte blivit klippt på ett år, ja ni hörde, ett år. Jag vågar faktiskt inte gå till frisören eftersom om hon skulle "bara ta det nötta" så skulle jag ju sluta som flintis. Och längden på mitt hår är väl det enda som faktiskt är bra, fast lite längre hade det nog kunnat vara.. Färgen är jag dock nöjd med(kan bero på att jag färgat det själv, hehe).

 

Jag har hur som helst ett sånt där sorts hår som är väldigt naturligt glansigt, som i alla dom där hårfärgs reklamerna, och alla är så avundsjuka när jag säger det "ååh, jag vill också ha sånt hår, det tär sååå fint". Men låt mig berätta att även här gäller det som gäller alla andra saker i livet, det är INTE som på tv. Visst, det kan vara kul med glansigt hår, ca 1 sekund efter man tvättat de, sen ser det bara ut som att nån tappat ett paket smör på huvudet på en! Att den sen varken går att platta och locka det så man blir fast med det där halvtaskiga självfallet är ju inte mycket bättre! Att halva lönen får läggas på vanligt och torrschampo gör ju hela grejen sååå mycket bättre(lägg märke till ironin). Ah, nog klagat på mitt hår, nu ska jag klaga/skratta åt andra människor som suger hårt på att sjunga, japp du gissade rätt, IDOL! Hahahahah, Loser. Idol-losers. 

 

 

Nej, du ser ej i syne. Ja, jag skrev just ett helt inlägg om mitt hår! SÅ tråkigt har jag!